om tid
Det är spännande att jämföra sig själv med den man var förut. För ett och ett halvt år sen satt jag i skolans bibliotek med en kille som spelade i ett band och petade i hans hår och jag tänkte helt ärligt då att det här är det finaste jag någonsin kommer få vara med om. Vi hade setts varje dag sen den kvällen då vi stötte ihop med varandra, det hade gått 7 dagar då.
Det är kul för nu bryr jag mig inte om honom alls. Han är bara en man i mitt minne och han passar bra där. Han förskönar det, delvis, men jag ser också fläckarna. Jag hoppas att det kommer kännas likadant när jag om ytterligare ett och ett halvt år jämför nuet med dået och att jag inte är sammankopplad med dig på det här sättet längre.
Du berättade igår att du är tillsammans med henne nu. Det var tungt att höra givetvis, men jag frågade dig "hur känns det?" för jag undrade det verkligen. Det var en ärlig fråga, det som brydde mig då. Hur det känns dig. Om du är lycklig.
Det kommer ta tid men det är ju det som är saken. Att det tar tid. Och saken med tid är att den flyger. På vita lätta och förlåtande vingar flyger den och tar oss härifrån och ja, det är skrämmande att bli tagen någonstans ifrån. Ja tid är det som föder fruktan men tid är också det som frigör en.
Tid är det som händer mellan att vi föds och att vi dör.
