.
När jag var liten var jag rädd för mörkret.
Jag var så rädd att tanken på nätter kunde få mig att börja gråta.
Mörker var synonymt med natt och natt synonymt med sömn. Därför började jag frukta sömnen. Jag vägrade att somna.
Varje kväll, samma sak. När mamma läst en sagobok, pappa sjungt "när trollmor har lagt sina elva små troll" och vi eskimo-pussats, jag kammat gosedjuret lusegrisens rosa lilla lugg på gosedjurspannan med en litenliten kamm och lyssnat på alla sånger ur Majas alfapet i en kasettbandspelare. När Maja sjungt om ögonsten på bokstaven Ö och kasettbandet i en gammal walkman klickade till för det var slut kom den. Rädslan.
Jag minns den som ett hål i hela mig. I hela mina lilla 3-4-5-6-7-åriga kropp som låg tryggt nerbäddad men ändå fruktade allt.
Tänk dig alla rädslor ett barn har, tänk dig att de samlar sig i en klump i en liten förvirrad barn-hjärna som nog tänker lite för mycket. Lite mer än vad den borde gör vid den där där tiden för den där åldern. Tänk dig att den där klumpen verkligen ÄTER UPP den där lilla barnkroppen inifrån.
Jag minns att jag knep ihop mina små ögonlock så mycket jag kunde, kramade om lusegrisen och försökte andas sådär lungt som mamma alltid sa att jag skulle göra. Men den där lilla alice-kroppen slappnade inte alls av och föll in i en harmonisk barnsömn. Den där lilla alice-kroppen fylldes av rädsla och började skaka i en kramp. Jag försökte alltid ligga kvar i sängen ett tag. Jag ville klara av att inte gå in till mamma och pappa och lägga mig med ryggraden i springan mellan sängarna och deras varma och trygga, vuxna föräldrakroppar. Jag ville vara en stor tjej som alla andra. En sån som kunde somna själv.
Jag låg sådär. Försökte räkna så långt jag kunde, tränga bort den där tomma och fruktansvärda mörkerkänslan med de siffror jag hittills lärt mig.
Hela kroppen spänd, armar och ben och fötterna.
Jag böjde tårna så mycket mot trampdynorna att mina fötter började krampa. När den fysiska smärtan kom brast allt och jag började gråta.
Jag låg ändå kvar i sängen.
Reste mig upp någon gång kanske men sen la jag mig ner igen.
Torkade bort tårarna med lusegrisens lugg och försökte knipa ihop ögonlocken och tänka på siffror och bokstäver och mönster i huvudet. Ändå jagade tanken på vad som skulle hända om jag somnade mig.
Om jag somnade skulle mörkret vara kvar. Det skulle ligga över mig, fast jag inte visste om det. Jag skulle inte se mörkret för jag skulle sova. Jag skulle inte vara vaken och ha kontroll över allt hemskt som skulle kunna hända när allt var svart. Jag vågade inte somna.
När mina fötter krampat flera gånger och lusegrisens sorgliga lilla lugg var ännu sorgligare av alla tårar den fått torka upp blev rädslan för stor. Jag kunde inte längre ligga kvar där. Jag var alldeles för rädd och sprang ut ur mitt avlånga rum, sprang sprang sprang genom den ännu avlångare, mörkare, hemskare hallen. Där fanns inga nattlampor i eluttagen som i mitt rum. Jackorna på krokarna kunde likaväl vara barnätande monster som ville döda mig. Till slut tog hallen slut och jag svängde in i mammas och pappas rum och kastade mig in mellan dom och skakade av gråt och jag fick varma mamma-armar runt mig och i dom där mjuka armarna blev rädslan och ansträgningen upphettade och smälte. Och jag somnade till slut.
Och nu är jag 17 år. Mörker är fortfarande synonymt med nätter och nätter är synonymt med sömn.
Och jag kan fortfarande inte somna.
.
I am wrapped in sheets of milky winter disorder
världens sorgligaste januari
Jag ligger med hela min mänskliga kropp, varje liten del av det som utgör min anatomi, helt uppfläkt, exponerad, avslöjad. Alla organ, köttet och blodet och känslorna, herregud ja känslorna, ligger öppet och utslängt och de är nu utsatta för ljuset. Skalet som ska skydda från ljuset är borta och delarna av mig är nu måttlöst mottagliga för inverkan och beröring av vem som helst. Av han. Av förintelse (men kanske också av räddning).
Skalet är borta och det gör så ont att smärtan inte ens känns lite längre. Skörheten är borta för jag har redan vittrat sönder och jag bryr mig inte om något mer går sönder längre. Bryr mig inte om mycket alls. Jag kryper ner i min säng och drar täcket över mig och det är som att dra alla de där splittriga, trasiga resterna av stabilitet och glädje och engagemang och ambition, över huvudet och kroppen. De där delarna som var skalet, som var gamla Alice, men som är försvunna. De är borta nu. Jag sover under ett täcke gjort av stabilitet och gamla vanor och känslor och kroppsdelar. Försöker värma mig i det, låta energin påverka mig och mjuka upp min uppfläkta kropp så såren kan läka men jag fryser fortfarande. Jag är fortfarande så himla kall och hård och sprucken när jag vaknar.
Skalet är borta och det gör så ont att smärtan inte ens känns lite längre. Skörheten är borta för jag har redan vittrat sönder och jag bryr mig inte om något mer går sönder längre. Bryr mig inte om mycket alls. Jag kryper ner i min säng och drar täcket över mig och det är som att dra alla de där splittriga, trasiga resterna av stabilitet och glädje och engagemang och ambition, över huvudet och kroppen. De där delarna som var skalet, som var gamla Alice, men som är försvunna. De är borta nu. Jag sover under ett täcke gjort av stabilitet och gamla vanor och känslor och kroppsdelar. Försöker värma mig i det, låta energin påverka mig och mjuka upp min uppfläkta kropp så såren kan läka men jag fryser fortfarande. Jag är fortfarande så himla kall och hård och sprucken när jag vaknar.
.
Kan jag få detonera, brisera, kapitulera?
Jag gör vad som helst som tar mig ifrån det här tillståndet av besynnerligheter. Vetskapen om vem jag är är lika obefintlig som min sömn och mitt förnuft just nu och snällasnälla ta mig härifrån för jag överlever inte nu. Jag efterlever inte allt som hänt.
Jag gör vad som helst som tar mig ifrån det här tillståndet av besynnerligheter. Vetskapen om vem jag är är lika obefintlig som min sömn och mitt förnuft just nu och snällasnälla ta mig härifrån för jag överlever inte nu. Jag efterlever inte allt som hänt.
.
A. Stulet vin i en tygpåse på golvet. Glitterklänning, slängkyssar i spegeln, the smiths, försök till danssteg och den där eländiga "peppen" men nej.
B. JA JAG SKA TA DET LUGNT DENNA GÅNG, JA JAG RINGER OM DET ÄR NÅGOT, NEJ VI SKA INTE KOMMA HEM KLOCKAN 5 PÅ MORGONEN
C. (hahaha)
D. Cigaretter smakar alltid bäst när man är ensam och snygg och påväg någonstans.
E. "Vi är och handlar nu och, hade du köpt bröd? Nehe inte, okej men då köper vi med det då. Och creme fraiche då? Okej nej inte det heller, nehe men då tar vi det också."
F. Jävla idiot. Det finns bara två som tänker och har hjärnor och är riktiga människor och det är vi. (vi är inte lurade darl, glöm inte det).
G. Ba hänger i Brickebackens centrum. Ba kan inte tänka klart.
H. Kaosigt kaos ALLA SOM INTE SKA LAGA MAT UTHÄRIFRÅNDÅ. Panik, mat som ska hackas och kokas och blandas och ugnstekas, hjälp-jag-klarar-inte-människor-som-dessa blandat med danstakter som blir ett med hjärttakter och champagne och gud det kanske blir något av denna kväll ändå.
I. Dansa fastän hjärtat brister och ta av dig kläderna girl. Roxanne you don't have to put on your redlight. Rökpaus. Rödvin. Räddning.
J. Busskaos, körsbärshalstabletter, "cherry trees are still in blossom", kissa på kyrkan.
K. Helt plötsligt visade iphone-skärmarna 00.00 och himlen förklarade krig mot sig själv med färgexplossionerna. Och likgiltigheten brast innuti och blev till pure fucking happiness jag hoppade upp och ner, pussades, ville kramas och blåsa cigarettrök på alla och förfan det är 2012 nu alla, ett nytt år!
L. Stulna vinet dricks i ett kök som tillhör någon vet inte vem men vem bryr sig? Vem bryr sig?
M. Gatan är full av människor och cigarettrök och vi är utslängda men skrattar och allt är fint och bra och "det där var 2012:s konstigaste förfest"
N. "JAG LEVER PÅ SÅNT JAG FÅR FÖR MIG IBLAND NÄR JAG GÅR GATAN FRAM"
O. Helt plötsligt hade vi mött honom utanför teatern. Du är rakt igenom awful men jag ser det inte då, jag har inte sett det då.
P. Ska vi ta den här flaskan med champagne? JA MEN DET ÄR KLART. Men tänk om någon har kissat i den? NE MEN DET ÄR KLART NÅGON INTE HAR, DRICK DRICK DRICK.
Q. Bussbekymmer. Vem fan är du.
R. Inleder det ekonomiska året med att lägga 275 kronor av julklappspengarna på en taxiresa till Mellringe men äh.
S. Här tappar jag kontrollen, det är dricka på alla bord och jag skakar för jag varit så kall. Inget värmer. Han hånglar med mig med dig med alla.
T. Blablablabla Jim Morrison blablabla bästa plattan blablabla och jag tänker bara "DON'T YOU LOVE HER MADLY WANNA BE HER DADDY DON'T YOU LOVE HER FACE DON'T YOU LOVE HER AS SHE'S WALKING OUT THE DOOR"
U. Koffeintablett. Hjärtat slår lite snabbare. Är det en reaktion av giftet eller vill hjärtat bara berätta att något som är fel är påväg att hända? Jag slår bort alla tankar, skrattar åt någons körkortbild och åt Alva som tagit två tabletter.
V. Det är ungefär här jag borde insett att det spårar. När fel person står med fel hand innan för fel persons tröja. När någon berättar för dig om du-vet-vem och allt och du kurar ihop dig till en boll och jag vet inte vad som händer riktigt.
W. Ni ligger som två små barn på badrummet. En vill vara ifred och en vill ha kyssar. Dimmigt illamående i rösterna och jag tänker att jag är lite som er mamma, ni är mina små barn , ansgar & evelyne, och ringer taxi.
X. Du säger "It feels like home" när vi kommer innanför hans dörr, jag skrattar och mitt hjärta dunkar. Dunk dunk dunk koffein-dunk.
Y. Sängen. Inga kommentarer (insikten av hur jävla dåligt man känner sig själv när man kan såra sig själv genom att gå emot de principer man trodde man hade så mycket. vilka himla varelser vi människor är. respektlösa, förödande, helt jävla besatta och sålda. tänker på ett avsnitt av en serie jag följde en gång då en finnig tonårspojke spränger sig själv och precis innan skriker "WE ARE ALL PROSTITUTES")
Z. Stolthet värdighet värderingar bara rinner ur mig trots att jag säger nej, det här är fel (inte tillräckligt kanske) och han är ett sånt JÄVLA ÄCKEL. Han förstörde nästan mig. Men det var inte det största jag offrade när jag låg där. Det han kunde förstört var min och din vänskap. Om han hade gjort det hade jag aldrig förlåtit mig själv. Aldrig orkat leva med mig själv.
Å. Vaknar fortfarande koffein-kickig innan er och ligger på golvet och allt snurrar. Lukten. Han. Ä-C-K-E-L. Och så du. När du vaknat och tänker du är som en fjäder. Min lilla fjäder. Jag behöver dig.
Ä. Vi går nu, härifrån och jag hoppas det är sista gången. Det snöar ute. Det nya året snöar in sig själv.
Ö. Det är tomt, tyst, kvavt på universitetssjukhusets apotek. Det gamla året är borta och jag inleder det nya med att lägga fram ett paket med receptfritt läkemedel som ska radera saker som ansgar & evelyne i min livmoder framför kassörskan. Jag undrar vad hon tänker men bryr mig inte. Jag tänker att om hon frågat mig hur jag mått hade jag svarat att jag var mer borttappad och förstörd än någonsin men att jag har en ryggrad av stål och att hon inte behövde oroa sig.
B. JA JAG SKA TA DET LUGNT DENNA GÅNG, JA JAG RINGER OM DET ÄR NÅGOT, NEJ VI SKA INTE KOMMA HEM KLOCKAN 5 PÅ MORGONEN
C. (hahaha)
D. Cigaretter smakar alltid bäst när man är ensam och snygg och påväg någonstans.
E. "Vi är och handlar nu och, hade du köpt bröd? Nehe inte, okej men då köper vi med det då. Och creme fraiche då? Okej nej inte det heller, nehe men då tar vi det också."
F. Jävla idiot. Det finns bara två som tänker och har hjärnor och är riktiga människor och det är vi. (vi är inte lurade darl, glöm inte det).
G. Ba hänger i Brickebackens centrum. Ba kan inte tänka klart.
H. Kaosigt kaos ALLA SOM INTE SKA LAGA MAT UTHÄRIFRÅNDÅ. Panik, mat som ska hackas och kokas och blandas och ugnstekas, hjälp-jag-klarar-inte-människor-som-dessa blandat med danstakter som blir ett med hjärttakter och champagne och gud det kanske blir något av denna kväll ändå.
I. Dansa fastän hjärtat brister och ta av dig kläderna girl. Roxanne you don't have to put on your redlight. Rökpaus. Rödvin. Räddning.
J. Busskaos, körsbärshalstabletter, "cherry trees are still in blossom", kissa på kyrkan.
K. Helt plötsligt visade iphone-skärmarna 00.00 och himlen förklarade krig mot sig själv med färgexplossionerna. Och likgiltigheten brast innuti och blev till pure fucking happiness jag hoppade upp och ner, pussades, ville kramas och blåsa cigarettrök på alla och förfan det är 2012 nu alla, ett nytt år!
L. Stulna vinet dricks i ett kök som tillhör någon vet inte vem men vem bryr sig? Vem bryr sig?
M. Gatan är full av människor och cigarettrök och vi är utslängda men skrattar och allt är fint och bra och "det där var 2012:s konstigaste förfest"
N. "JAG LEVER PÅ SÅNT JAG FÅR FÖR MIG IBLAND NÄR JAG GÅR GATAN FRAM"
O. Helt plötsligt hade vi mött honom utanför teatern. Du är rakt igenom awful men jag ser det inte då, jag har inte sett det då.
P. Ska vi ta den här flaskan med champagne? JA MEN DET ÄR KLART. Men tänk om någon har kissat i den? NE MEN DET ÄR KLART NÅGON INTE HAR, DRICK DRICK DRICK.
Q. Bussbekymmer. Vem fan är du.
R. Inleder det ekonomiska året med att lägga 275 kronor av julklappspengarna på en taxiresa till Mellringe men äh.
S. Här tappar jag kontrollen, det är dricka på alla bord och jag skakar för jag varit så kall. Inget värmer. Han hånglar med mig med dig med alla.
T. Blablablabla Jim Morrison blablabla bästa plattan blablabla och jag tänker bara "DON'T YOU LOVE HER MADLY WANNA BE HER DADDY DON'T YOU LOVE HER FACE DON'T YOU LOVE HER AS SHE'S WALKING OUT THE DOOR"
U. Koffeintablett. Hjärtat slår lite snabbare. Är det en reaktion av giftet eller vill hjärtat bara berätta att något som är fel är påväg att hända? Jag slår bort alla tankar, skrattar åt någons körkortbild och åt Alva som tagit två tabletter.
V. Det är ungefär här jag borde insett att det spårar. När fel person står med fel hand innan för fel persons tröja. När någon berättar för dig om du-vet-vem och allt och du kurar ihop dig till en boll och jag vet inte vad som händer riktigt.
W. Ni ligger som två små barn på badrummet. En vill vara ifred och en vill ha kyssar. Dimmigt illamående i rösterna och jag tänker att jag är lite som er mamma, ni är mina små barn , ansgar & evelyne, och ringer taxi.
X. Du säger "It feels like home" när vi kommer innanför hans dörr, jag skrattar och mitt hjärta dunkar. Dunk dunk dunk koffein-dunk.
Y. Sängen. Inga kommentarer (insikten av hur jävla dåligt man känner sig själv när man kan såra sig själv genom att gå emot de principer man trodde man hade så mycket. vilka himla varelser vi människor är. respektlösa, förödande, helt jävla besatta och sålda. tänker på ett avsnitt av en serie jag följde en gång då en finnig tonårspojke spränger sig själv och precis innan skriker "WE ARE ALL PROSTITUTES")
Z. Stolthet värdighet värderingar bara rinner ur mig trots att jag säger nej, det här är fel (inte tillräckligt kanske) och han är ett sånt JÄVLA ÄCKEL. Han förstörde nästan mig. Men det var inte det största jag offrade när jag låg där. Det han kunde förstört var min och din vänskap. Om han hade gjort det hade jag aldrig förlåtit mig själv. Aldrig orkat leva med mig själv.
Å. Vaknar fortfarande koffein-kickig innan er och ligger på golvet och allt snurrar. Lukten. Han. Ä-C-K-E-L. Och så du. När du vaknat och tänker du är som en fjäder. Min lilla fjäder. Jag behöver dig.
Ä. Vi går nu, härifrån och jag hoppas det är sista gången. Det snöar ute. Det nya året snöar in sig själv.
Ö. Det är tomt, tyst, kvavt på universitetssjukhusets apotek. Det gamla året är borta och jag inleder det nya med att lägga fram ett paket med receptfritt läkemedel som ska radera saker som ansgar & evelyne i min livmoder framför kassörskan. Jag undrar vad hon tänker men bryr mig inte. Jag tänker att om hon frågat mig hur jag mått hade jag svarat att jag var mer borttappad och förstörd än någonsin men att jag har en ryggrad av stål och att hon inte behövde oroa sig.
