flickrum

jag krackelerar lite när en mycket liten höstvind drar tag om min ryggmärg. och fast det skulle kunna vara en ovanligt kall sommarvind vet jag att det är höstens första kalla och hemskt förödande andetag. och jag går under, briserar, faller, spricker, störtar, smulas sönder inuti. för vem vet, den här hösten kanske blir det som dödar mig, det blir kanske hösten jag faller tillbaka. och den här gången hårt, glädjelöst och hundretusengånger hjärtekrossande. för faaaan jag fryser till is så förbannat mycket när jag ser dig. och jag vill inte vill inte vill inte. du är ju inte ens fin men när jag ser dig sådär är du så fin att jag bara vill springa fram och överfalla dig och göra dig till min. och ja den här hösten kommer nog döda mig.

jag vet inte riktigt vad jag gjorde för att förtjäna den här alldeles över molnen fina helgen. förmodligen karma. den där cigaretten jag gav till världens drygaste människa innan säkert. it paid of.

och snälla du alice-gud som bestämmer över mitt lilla alice-universum, hur allt var den här helgen, kan det gärna få vara för det mesta. tack på förhand. och tack du också, för att du gjorde så jag hamnade i samma klass som emma. merci.

att försöka sluta dagdrömma är det värsta jag gjort. för det enda jag vill är ju att försvinna in i min lilla drömvärld. och att den bittra gråa verkligheten inte ens får glittra lite tack vare min perfekt puffigt ombonade, rosa-skinande, cupcake-doftande drömvärld i huvudet. där det finns en pojke med mjuka underarmar och minst lika mjuk lugg framför ögonen som bara vill en sak och det är pussa sönder mig och varje fredagsnatt är dimmig, rökig, dansdansdans och hångel. men att försöka sluta dagdrömma är också det bästa jag gjort. för jag går inte sönder sådär in-i-helvete jävla jättemycket när jag öppnar ögonen och inser att min verklighet inte ens lite stämmer överens med min hemskt rosaprickiga dagdröm.

hi anxiousness. i'm your biggest fan and i will follow you until you love me and then i'll be so tired of and punch you in your face so you die and then i'll tie you up on the wall as a big trophy.

Lever i någonslags väldigtmycketlycklighetochsommarlovochtrötthetochcigaretterochfinapersonerdygnetrunt-bubbla. Snälla låt den inte spricka,brista,gå sönder,förintas för jag trivs bra, mår bra och framför allt, känner jag att jag lever och att jag tycker om hur jag lever.

Jag är 17 och en sån som längtar bort men stannar kvar. Och jag är produkten av något trasigtheligtförevigt och kanske kommer jag aldrig tillbaka till dig.

Du tittade mig inte i ögonen och dagen därpå skrev du och bevisade att du är en idiot. Tack, då vet jag. Då går vi vidare, heja-heja.

jättefina jättebra dagar har det varit, ni vet när tankarna snurrar kring hur tillfreds man är med allt. men självklart, ett litet sammanbrott som fick mig att haverera totalt i fosterställningsgråtattack en stund innan jag tvingar mig själv att ta mig samman och låta magiskt men tragiskt på högsta volymen tvinga bort allt det där som fått mig att bryta ihop precis innan.

älskar att augustisolen värmt upp hjärtat och älskar att röka massa cigaretter med emma.
hatar att vara hårt hållen och hatar att jag gråter över struntsaker.