flickrum

jag krackelerar lite när en mycket liten höstvind drar tag om min ryggmärg. och fast det skulle kunna vara en ovanligt kall sommarvind vet jag att det är höstens första kalla och hemskt förödande andetag. och jag går under, briserar, faller, spricker, störtar, smulas sönder inuti. för vem vet, den här hösten kanske blir det som dödar mig, det blir kanske hösten jag faller tillbaka. och den här gången hårt, glädjelöst och hundretusengånger hjärtekrossande. för faaaan jag fryser till is så förbannat mycket när jag ser dig. och jag vill inte vill inte vill inte. du är ju inte ens fin men när jag ser dig sådär är du så fin att jag bara vill springa fram och överfalla dig och göra dig till min. och ja den här hösten kommer nog döda mig.