flickrum

De tre senaste veckorna har varit en filminspelning. Det är en ungdomsfilm och jag spelar huvudrollen. Titeln är ångestdiscot. Ingen dör men alla är på gränsen. Den börjar med att jag cyklar salsmästaregatan hagmarksgatan sturegatan floragatan hamngatan, genom slottsparken över bron och så är jag framme samtidigt som det sista av no cars go spelas. Den slutar med mr. peterson av perfume genius och att jag ligger ensam i en säng.

 

Lyssnar på vånna inget och det slår så jävla hårt när hon sjunger att "du krossar hjärta efter hjärta med handflatan jag förväntar mig inga under så du kan sluta inbilla mig du bär runt på sorglöshetens hjärta inuti dig men vad det än är så berätta inget gör det inte svårt du bär runt på ett sjunkande skepp och jag kan sjunka så jävla lågt det här är en nödsignal" och önskar att saker kunde ha hänt vid andra tillfällen då hade vi kanske kunnat hitta varandra. Smälter inför blicken men vågar inte gå längre du är någon annans och jag vill inte vara den.

 

Demenssjukdomar och listan med alla läxor, vänner som gör slut med sina pojkvänner och your ex-lover is dead. Spelar hairdresser on fire och can you squeeze me into an empty page of your diary and psychologically save me i got faith in you.

 

Spelar skivor och får hela dansgolvet att dansa och känner att det här är det roligaste jag gjort, jag lovar. Och då kommer fucking han fram och förstör allting och JAG HATAR DIG. JAG HATAR DIG. Caps lock är för litet för mitt hat jag vill bara skjuta dig fattar du det inte se dig igen jävla idiot.

 

Jag vet inte vad jag skriver känner gör jag är så ambivalent till hela den här våren ena kvällen gråter jag av lycka och andra vill jag gråta igen men inte av lycka det enda som är gemensant är att jag sover djupt. Sommaren är långt långt borta men det är maj om en vecka. 

Det är en kall vår men så mycket varmare än den förra ändå. Jag fryser men det gjorde jag då med. (jag borde verkligen sluta jämföra nu med förra året men det är ju så skönt att se att saker förändrats).

 

En kompis tar med mig till sitt jobb och en vecka senare skriver jag på ett anställningsavtal och jag tjänar 105 kronor i timman. Mitt jävla projektarbete är klart. Jag lämnar in det och sen dödas jag under ett seminarium och är så arg att jag vill kräkas på alla jävla idioter. Alla MÄN, alla män med åsikter. Jag är så klar med män för stunden, nu är det min tur att vara ett svin och jag som ska krossa hjärtan. Ja, ni killar ska hålla käften eller dö. Fyfan. I vår är våren då vi ska ha klubb på satin, vi ska vara DJ's. Jag ska ha makten till vad andra ska få dansa till, hångla till, vad andra ska höra på avstånd när de spyr. Stryker en grej på min lista. Har snyggdag efter snyggdag och söker till universitet fast egentligen ska det gå 1000 dagar innan jag kommer vara redo för det.

 

Jag är så uppfylld av mig själv just nu. Jag lever i en bubbla och den är så jävla bra! Den ser så jävla bra ut, den rör sig vackert och lämnar ingen oberörd. Jag är en uppenbarelse.