du är så uppsnärjd i det blå
vi sover och hör inte på och vi måste härifrån innan den här stan drar ner oss till botten av ån för du har gett upp sömn och varit ute i världen i flera år medans jag stannade på mitt rum med min dramatik och stesolid. och eva, eva jag måste börja leva.
Kommentarer
Trackback
