flickrum

jag tänker att jag kanske borde göra något av mitt liv. göra något viktigt. göra skillnad. kanske hedra något, några, någon. kanske göra två miljoner glasskulpturer och strö ut dom över ett fält någonstans för att hedra två miljoner vietnameser som dog i vietnamkriget. men jag vet jag ju inte hur man gör glasskulpturer. och vart skulle jag pengar till två miljoner glasskulpturer ifrån? jag kanske skulle ta ett lån på banken och bli sådär upp-över-öronen belånad som alla andra. och skaffa två stackars söner som får ta över den där groteska skulden när jag dött den där döden någon gång. och dö med åtminstonde lite gott samvete. jag har ju trots allt hedrat två miljoner oskyldiga dödsoffer.

och det här har inte med något att göra. det bara är sånt jag tänker på. det är onödigt och osammanhängande och vi vet ju alla att jag aldrig kommer göra två miljoner glasskulpturer, och strö ut över ett jävla fält, för belånade pengar. det vore bara obefogat och själviskt, med tanke på de där att de där två sönerna skulle få sina liv förstörda när jag dog med världens största skuld. deras live skulle bli ännu mer förstörda än de redan var, med tanke på den ostabila barndom de skulle fått eftersom deras mamma skulle varit onärvarande och gjort glasskulpturerna hela dagarna.

eh ja. jag slutar skriva om det här nu.