flickrum

dagar och nätter och mornar som flyter ihop. en "jag borde inte ligga här med dig"-tanke som överstryks av "äh jag är 17 år och let's inte vara så svår och du kanske inte är så fin men det är nåt med dig"-tanken och det kändes bara bra att ligga där och slippa frysa eftersom tunga kroppsdelar från en annan människa täckte mina bleka ben som är lite för svältfödda på närhet. några timmars omslutning.


och att sitta med sin kanske finaste människa vid stället som vi gjort vill vårat. kedjeröka cigaretter och knappt kunna andas för "det är ett sår som jag trodde blivit läkt och hade glömt bort men så hände det sig att jag hittade det igen och råkade blotta det (sårbarhet idel sårbarhet). och självklart kom någon rusandes och satte vassa naglar i det och rev upp det som blivit ett ärr men inte tillräckligt tjockt för att bli ett med huden. och nu blöder det. svart mörkt tjockt blod och jag drunkar i det, och snart fryser det väl till is och jag är fast i det igen". och vi förstår båda och jag dör men stanna kvar för det finns en mening att vara kvar. du.

jag skrev någon gång i början av hösten att överlever jag den här hösten överlever jag allt. förmodligen är det där med överleva allt inte sant. men vi kan väl låtsas? få känna att jag vunnit lite. att jag övervunnit det en aning bara.