flickrum

Tömd. Det är det jag är. Så handfallet, hjärteskärande, änglakrossande tömd. Känslomässigt utmattad. Och känslorna som mattat ut mig var bara illusioner, falska förhoppningar, inbillningar, självbedrägerier. Och du var idiotförklarad och bortglömd, bortkastad, bortblåst, bortanför och en av alla dumma jävla killar vi lämnat bakom oss.

Men om någon skulle gräva sig allra djupast in i mina allra mest invecklade nerver och hjärnceller och hjärtkamrar så säger de att jag bara vill störta rakt in i ditt liv och kulspruta sönder hela dig med mig. Kan jag få vara din om det är på mina vilkor? Om det är jag som krossar dig och du som faller hårdast? Om det blir du som skriver elegier och går patrull på gatorna utanför mig?