flickrum

Jag får inte komma in på en spelning för vakten tycker jag är för full men egentligen handlar det nog om att jag är ledsen. Springer från jazzhuset till järntorget och låter okontrollerat tårar och snor rinna ut på alldeles för bleka kinder och avskyr verkligen den här staden nu.

.

På spårvagnen sitter ni och jag orkar inte ens försöka vara snäll och bara sitter med ryggen mot er och sen när ni ska på hemmafest klämmer jag mig arrogant in för en kille säger att min jacka är fin. 

.

Så sitter jag kanske en timma, kanske två, kanske tio minuter i en soffa och försöker prata med någon jag aldrig sett förut. Och sen på en bakgård i majorna och gråter och ringer emma och gråter gråter gråter. Mest för att jag är ensam antar jag, för jag vet ju att det inte blir vi. Du kommer hitta någon annan, har väl kanske gjort det redan och det kommer jag med och det kommer vara jobbigt för oss båda.

.

Men jag vet att mitt hjärta slår och pumpar rött rött blod till mörkt mörkt kött och min ryggrad är av stål och syret kommer aldrig aldrig sluta nå ut dit. Inte nu iallafall. Nej nu ska jag leva. Jag ska glömma dig och jag ska leva. Absolut inte överleva. Du är inget att överleva. Jag ska bara fortsätta.