flickrum

Det började i november

Första förintade förvinterisen över hela systemet av villaområdesgator

Gömmer alla K-brunnar, de går inte alla lokalisera längre

Så jag får chansa, låtsas att skorna bär osynliga broddar

Jag ska aldrig falla, alltid stå stark. Inte ens A-brunnarna kan förgöra mig.

 

Lös upp knytnäven du bär kring ditt hjärta!

Kasta dig ut med armarna knutna bakom ryggen!

Någon kommer alltid att bära dig, vi vann ju en miljon!

Stjäl en sax från syslöjden och klipp dig fri från alla förpliktelser!

Åh de ord jag skrek till mig själv.

 

Månader gick och jag levde på inbillelsen

Visst jag var stark! Verbalt och helt till synes.

Men hjärtat tickade fortfarande som en trasig fågelvinge.

Men rösten, åh ja rösten. Jag lurade alla.

Ingen märkte att jag gick med en tredje hand över ögonlocken.

 

Jag bar en mask gjord av tunna silvertrådar, med silke spunnet av självförtroendemaskar

Deras avföring finns kvar på trådarna och tränger sig in genom ögonlocken

Förgiftar, förbittrar, utplånar, dräper, förintar, kontaminerar.

Lämnar inget skonat utom osäkerheten och en falsk framtoning