flickrum

Jag vet ingenting bara att om en månad bor jag inte kvar i lägenheten på storgatan, den som jag aldrig orkar dammsuga. Kanske bor jag i Uppsala, eller så flyttar jag hem till flickrummet igen. 

 

Märkligt det här att det krävs nollställdhet för att må bra. Att känna något är för mig alltid att känna något dåligt. Med något ont kommer känslan och med något gott kommer ingenting.

 

Drömmer om tjockare hår, killar. Vill ha allt som jag inte har även om jag har det bra. Min näsa känns för stor i ansiktet när jag ser mig själv i spegeln, hybrisen har lagt sig och min hud strålar inte längre. Ni vet hur det är: tiden går och vi med den.

 

Jag jobbar, jag hatar det, jag älskar det. Allt är fel, jag har usla villkor och chefen uppmanar till oärlighet. Jag är oärlig när jag ler mot henne varje morgon men så fort jag är hos en snäll, gullig kund älskar jag mitt jobb igen. Lönen försvinner så fort, jag orkar inte ens bli upprörd.