ännu fler blåmärken av januari

Min kropp är fylld av feber, ondskefyllda förkylningssymtom som bryter ner varenda klok tanke och vardagssubstans. Den vandrar från halsen till öronen, via ögonen tillbaka igen. Jag ställer mig upp och allt svartnar och det finns inte en enda cell med tillräcklig energi för att hålla mig på benen. Mamma stoppar om mig, hennes stora runda och gröna ögon är oroliga när de tittar på mig och ibland tror jag hon lider mer än mig (jag undrar om den där äkta och moderliga godheten kommer så fort man för första gången ser på sitt nyfödda barn? eller om den utvecklas över åren).
 
På vårdcentralen finns det inga tider att få för alla är ju sjuka nu, men en snäll sköterska trollar fram en tid till mig. I väntrummet sitter en flicka med guldlockar i sin mammas knä och läser ur en sagobok. Hon verkar precis lärt sig läsa och staplar sig fram bland de få orden på varje sida men hon är duktig och när hon tittar upp möter min blick hennes och våra ögon har samma färg. På ett sätt är jag precis som henne, sjuk och valpig med rangliga 7årsben. Blek och livrädd.
 
Mamma har skjutsat mig till vårdcentralen för det är 16 minus ute och när vi kommer in säger hon "du var 1 vecka första gången du var här, och snart fyller du 19". Jag skrattar fast det gör så ont i halsen, minsta anstränging för halsen är en prövning. När mitt namn ropas upp går jag dock in själv till undersökningsrummet, jag är ändå stor nu. 
 
Efter blodproverna är tagna berättar läkaren att det är körtelfeber jag har. Det är svårt att veta hur gammal han är, för hans hår börjar få en annan färg och hans panna har fått några veck men hans hud är levande och han har på sig sånadär gympaskor som inga gamla köper. Han berättar iallafall att han själv haft sjukdomen, när han läste till läkare. Jag vet inte om han blygsamt skryter om att hans yrke, eller om det bara är en av hans sorgliga sentimentala tankar jag får ta del av. Jag lovar han ville mer än att bli allmänläkare på en vårdcentral i närke, han drömde säkert om att bli hjärnkirurg eller smittskyddsläkare för ett universitetssjukhus eller doktorera i något superspecialiserat ämne, finna kuren för cancer och bli en hjälte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0