flickrum

En veckas semester försvinner väldigt fort när man åker till Berlin och går på konsert, röker big pack-cigaretter och dricker för billig öl. Ingenting blir som jag har tänkt men det är bra ändå, vi har ju varandra. Sista dagen köper vi bästisarmband och det sitter så bra min armled, jag har ett gult, du ett svart. Jag hittade kvittot idag och det stod "sunshine" på det och jag nynnade alltid på släpp in solen. Jag kom hem med varken fotoautomatsbilder eller konstiga klubbupplevelser att visa upp men Berlin finns alltid kvar, en och en halv timma bort och det är alltid vårt.

 

Och så återvänder vi till Sverige, ett mjukare språk och Uppsala är kallare än Berlin men kanske också vackrare. Jag trivs nog egentligen bättre med smalare åar än bredare floder och med bussar som kör i 30 istället för tunnelbanor som har för bråttom med att stänga dörrarna. Loggar in på antagning.se och det svider till faktiskt, när de med avvaktande färg berättar att drömmen om att bli psykolog är alldeles för många reservplatser bort. Men lite längre bort är det grönt, litteraturvetenskap a. I Uppsala och tanken känns inte alls så tokig. För när jag nu återvänt till Örebro blir jag så jävla uttråkad, ledsen. Tanken på måndag, på att infinna sig på kontoret en halvtimma innan den betalda arbetistimman börjar och att innan dess även hinna ta sig till Lundby, gör mig så jävla gråtfärdig. Jag har varit en del av arbetsmarknaden i tre veckor och det känns redan som tre veckor för mycket. 

 

En av tanterna på jobbet sa till mig att snart är juli slut och sen är det augusti och då är det ju höst. Jag tänkte men gud ge dig men egentligen har hon ju rätt. För snart är det höst. Äckliga jävla höst.